Partiduellen.
Såhär recenserade jag partiduellen mellan Persson och Reinfeldt. Fick det som uppgift i skolan. Lite sent nu, jag vet, men ändå.
Partiduellen
Persson vs Reinfeldt
Både Persson och Reinfeldt presenteras som familjefäder som gillar att umgås med sin familj och att läsa. Göran får börja och öppnar med att prata om pensionärspolitiken. Han menar att vården måste byggas ut och att man ska satsa på forskning om sjukdomar. Han börjar redan i öppningen kritisera alliansen, bland annat deras pensionärsskatt. Fredrik pratar mest om själva diskussionen i sin öppning, att de inte ska kritisera varandra så mycket och ha en saklig ton i diskussionen. Fredrik säger även att han inte tror sossarna klarar sina uppgifter. Då Göran återigen frågar Fredrik om pensionärsskatterna kritiserar Fredrik Görans kommentarer, med all rätt då Göran redan nu skämmer ut sig och kommer med dåliga mini-personangrepp. Jag tänkte själv, bara fem minuter in i programmet att nu, nu börjar Görans undergång.
Göran och Fredrik har såklart väldigt skiljda åsikter och det visar sig otroligt här. Programledaren får upprepade gånger be dem sluta diskutera och gå över till nästa fråga. Göran respekterar inte alltid det utan upprepar gärna det gamla diskussionsämnet vid nästa fråga. Göran känner sig inte heller nöjd med tiden han får att prata utan avbryter Fredrik gång på gång och gör sig än en gång till åtlöje. Är man stadsminister ska man kunna respektera att man ska vara tyst när andra pratar.
Även om Göran var den som gick på mest och kritiserade högern väldigt mycket var inte Fredrik sämre när det kom till att prata om energiskatten. ”Hör du inte hur svenska folket klagar över elräkningarna Göran Persson?” De kallade varandra hela tiden vid både förnamn och efternamn vilket för mig tydde på en otrolig nervositet hos de båda, men mest påtaglig hos Göran. Båda partiledarna var dock, som sagt, väldigt respektlösa mot programledaren, ignorerade hennes frågor och pratade mer med varanda än med henne och svenska folket, som jag antar att programmet riktade sig till.
När det kommer till ja och nej-frågorna är jag förvånad över hur många frågor de håller med varandra om, t ex att muslimska skolbarn ska få ledigt vid högtider och att båda är villiga att ändra lagen om illegal nerladdning. Såklart är de även oeniga om vissa frågor, däribland den om alkoholskatten.
När det börjar pratas svartjobb inom bland annat städfirmor når Görans ”fjanteri” sin kulmen. Han antyder att Fredrik och hans partikamrater har svart städhjälp hemma och säger att ”sånt har ju inte alla råd med”. Fredrik ser faktiskt otroligt besvärad ut och Göran fortsätter genom att säga att det som Fredrik påstår ”bara är trams”.
Så kommer då slutklämmen. Fredrik ser väldigt glad ut att det här är över och säger ”Nu är det de nya Moderaterna mot de gamla Socialdemokraterna” och att han är redo att regera Sverige. Så till Göran. Kan han rädda sig själv nu? Nej, det gick inte. Han vädjar till svenska folket om att ta ansvar för Sverige, genom att rösta på honom. Saken är den att Göran först måste ta ansvar för det han gör, innan vi kan lita på honom.
All in all var partiduellen en stor pajkastning. Jag är besviken över att de två mäktigaste människorna i Sverige inte ens kan ta sig en timme och diskutera utan sån aggressivitet och utan personangrepp.
Partiduellen
Persson vs Reinfeldt
Både Persson och Reinfeldt presenteras som familjefäder som gillar att umgås med sin familj och att läsa. Göran får börja och öppnar med att prata om pensionärspolitiken. Han menar att vården måste byggas ut och att man ska satsa på forskning om sjukdomar. Han börjar redan i öppningen kritisera alliansen, bland annat deras pensionärsskatt. Fredrik pratar mest om själva diskussionen i sin öppning, att de inte ska kritisera varandra så mycket och ha en saklig ton i diskussionen. Fredrik säger även att han inte tror sossarna klarar sina uppgifter. Då Göran återigen frågar Fredrik om pensionärsskatterna kritiserar Fredrik Görans kommentarer, med all rätt då Göran redan nu skämmer ut sig och kommer med dåliga mini-personangrepp. Jag tänkte själv, bara fem minuter in i programmet att nu, nu börjar Görans undergång.
Göran och Fredrik har såklart väldigt skiljda åsikter och det visar sig otroligt här. Programledaren får upprepade gånger be dem sluta diskutera och gå över till nästa fråga. Göran respekterar inte alltid det utan upprepar gärna det gamla diskussionsämnet vid nästa fråga. Göran känner sig inte heller nöjd med tiden han får att prata utan avbryter Fredrik gång på gång och gör sig än en gång till åtlöje. Är man stadsminister ska man kunna respektera att man ska vara tyst när andra pratar.
Även om Göran var den som gick på mest och kritiserade högern väldigt mycket var inte Fredrik sämre när det kom till att prata om energiskatten. ”Hör du inte hur svenska folket klagar över elräkningarna Göran Persson?” De kallade varandra hela tiden vid både förnamn och efternamn vilket för mig tydde på en otrolig nervositet hos de båda, men mest påtaglig hos Göran. Båda partiledarna var dock, som sagt, väldigt respektlösa mot programledaren, ignorerade hennes frågor och pratade mer med varanda än med henne och svenska folket, som jag antar att programmet riktade sig till.
När det kommer till ja och nej-frågorna är jag förvånad över hur många frågor de håller med varandra om, t ex att muslimska skolbarn ska få ledigt vid högtider och att båda är villiga att ändra lagen om illegal nerladdning. Såklart är de även oeniga om vissa frågor, däribland den om alkoholskatten.
När det börjar pratas svartjobb inom bland annat städfirmor når Görans ”fjanteri” sin kulmen. Han antyder att Fredrik och hans partikamrater har svart städhjälp hemma och säger att ”sånt har ju inte alla råd med”. Fredrik ser faktiskt otroligt besvärad ut och Göran fortsätter genom att säga att det som Fredrik påstår ”bara är trams”.
Så kommer då slutklämmen. Fredrik ser väldigt glad ut att det här är över och säger ”Nu är det de nya Moderaterna mot de gamla Socialdemokraterna” och att han är redo att regera Sverige. Så till Göran. Kan han rädda sig själv nu? Nej, det gick inte. Han vädjar till svenska folket om att ta ansvar för Sverige, genom att rösta på honom. Saken är den att Göran först måste ta ansvar för det han gör, innan vi kan lita på honom.
All in all var partiduellen en stor pajkastning. Jag är besviken över att de två mäktigaste människorna i Sverige inte ens kan ta sig en timme och diskutera utan sån aggressivitet och utan personangrepp.
