Nostalgia Locomotive.
Och en sån passande rubrik.
Det är skumt med minnen. Att bara några få ord kan få en att komma ihåg saker som man nästan aldrig tänker på. Jag läste tvsidorna i tidningen och såg att det var en Beckfilm på fyran ikväll. Hoppsan, helt plötsligt var jag fjorton år igen, det var i början av hösten och jag var i Göteborg. Pojken som ena dagen var punkare och söp sig full och andra dagen var poppare med stjärnor under ögonen var min och jag låg i hans säng och fnittrade. Han var bara 13 år gammal och jag var bara 14 och ändå trodde jag att jag visste allt om världen. Det tog 10 veckor för mig att förstå hur kär jag var i honom och jag skrev dikter om och om igen om det, jag minns att jag satt på tåget upp till honom och skrev. När jag kom hem tre dagar senare ringde han och gjorde slut.
Han tittade alltid på Beckfilmerna klockan 21.00 varje söndagkväll. Vi ringde varann i pauserna och jag somnade alltid innan filmen var slut. Göteborg. Café Java. Aveynyn fram för att hitta en affär där de sålde cigaretter till oss. Carolina som alltid fick köpa tillslut trots att hon bara var 12 för att hon pratade så bra engelska och kunde lura sig till att få cigaretter. Maria med det mjuka håret som jag kunde känna på i evigheter. Och Isak, den där pojken, som aldrig ringde tillbaka trots att han sa att han skulle göra det. Vars liv gick rakt åt helvete, precis som jag trodde.
Nästa hållplats, BUP Akutpsyk i Malmö.
Det är skumt med minnen. Att bara några få ord kan få en att komma ihåg saker som man nästan aldrig tänker på. Jag läste tvsidorna i tidningen och såg att det var en Beckfilm på fyran ikväll. Hoppsan, helt plötsligt var jag fjorton år igen, det var i början av hösten och jag var i Göteborg. Pojken som ena dagen var punkare och söp sig full och andra dagen var poppare med stjärnor under ögonen var min och jag låg i hans säng och fnittrade. Han var bara 13 år gammal och jag var bara 14 och ändå trodde jag att jag visste allt om världen. Det tog 10 veckor för mig att förstå hur kär jag var i honom och jag skrev dikter om och om igen om det, jag minns att jag satt på tåget upp till honom och skrev. När jag kom hem tre dagar senare ringde han och gjorde slut.
Han tittade alltid på Beckfilmerna klockan 21.00 varje söndagkväll. Vi ringde varann i pauserna och jag somnade alltid innan filmen var slut. Göteborg. Café Java. Aveynyn fram för att hitta en affär där de sålde cigaretter till oss. Carolina som alltid fick köpa tillslut trots att hon bara var 12 för att hon pratade så bra engelska och kunde lura sig till att få cigaretter. Maria med det mjuka håret som jag kunde känna på i evigheter. Och Isak, den där pojken, som aldrig ringde tillbaka trots att han sa att han skulle göra det. Vars liv gick rakt åt helvete, precis som jag trodde.
Nästa hållplats, BUP Akutpsyk i Malmö.
Post a Comment